Mine schöne blümmen

Nej hörni, nu får jag minsann försöka få bloggsuget tillbaka. Jag har haft en liten svacka sen sist.

Först ut på uppdaterandet: Berlin. Shit vad vi hade det fint. Trots vårat sunkiga hostel, där de bara pratade tyska och ryska, trots inställd Robynkonsert, trots lite halvsunkigt regnväder mestadelen av tiden och trots sömnbrist och förkylningar. SHIT vad vi hade det fint.

Det är lustigt att det känns som att de missöden som händer på en resa, det som känns som mest jobbigt när det händer, blir det mest minnesvärda efter resan. Som när vi blev inlåsta i vårt hostelrum för att dörrhandtaget gick sönder. Sex stycken bakfulla tjejer bakom en orubblig ståldörr på 5:e våningen på ett nästintill tomt hostel kan lätt framkalla panik. Men Kerstin tog snabbt tag i situationen, tog sin ordbok och skrev ner ett nödanrop på tyska. "Wir brachen hilfe, dein türen ist kaputt in das fümft etage", osv osv. Haha. Inte för att det hjälpte mycket, för när vi väl hade fått tag på numret till hostelet och jag nervöst läste upp vad det stod på stödlappen till den som svarade, förstod jag snabbt att den på andra sidan luren var den på hostelet som endast förstod ryska. Men icke att misströsta, Kerstin hade en lösning på allt och till slut, efter några samtal fram och tillbaka till Sverige så kontaktades hennes morbror i Wien, som råkar kunna ryska. Han ringde sedan till våran lilla glosögda hostelföreståndare där i Berlin, som kom upp och räddade oss. Lilla Ryski med sin hängbuk. En fin kvinna.

Anyhoo. Nu, bjupp på lite bilder, sen sova – alldeles för sent som vanligt. Jag är så jävla trött jämt. Förr så kunde jag snitta på 5-6 timmar utan problem, nu blir jag helt förstörd. Börjar kanske bli gammal? Eller så är det den mörka årstiden.